Livet enligt Emily

Jag vet inte hur många gånger jag loggat in idag. Försökt påbörja ett inlägg men gett upp inom ett par minuter eftersom huvudet står stilla. Att huvudet står stilla må väl vara en tämligen överdriven underdrift. Däremot kan jag inte fokusera nog för att försöka uttrycka vad jag vill säga. Har otroligt många "icke-personliga" inlägg jag vill skriva. Har bilder jag vill lägga ut. Men precis som alla dom senaste inläggen lägger jag min gissning på att detta kommer bli ännu ett i raden av mina kryptiska små inlägg.

Kanske slänger jag in en bild. Förmodligen är det en halvkass bild på mig själv eller en helt på måfå utplockad bild på mig och någon kompis som är helt irrelevant till texten. Varför läser ni egentligen min blogg? Borde typ köra igång en frågestund, men orkar inte "elaka" frågor som alltid är tillhörande när man lägger upp en sådan chans för allmänheten.

Myser med Colette på skolan

Ett ihopplock av sanningar:

Varje gång jag tror jag får greppet om vad som är äkta och inte verkar jag bara ha mer och mer fel.

Det verkar som dom allra finaste tjejerna får gå igenom det allra jobbigaste mest.

I'm comfortable with beeing alone, but I really hate beeing so lonely.

You can never say never. Jag kan inte hantera ett 'aldrig'. Kan vi leva med "Some day"?

Det är jobbigt när man inser man är en biroll i allas liv.

Studenten är lite väl långt bort.

Den enda som bryr sig om mina stenhårda värderingar och gammelmodiga moraliska tankegång är jag själv.

Folk är så jävla elaka. På riktigt, tänk dig in i att vara jag för en dag. En dag av bemötandet jag får av er.

Tatueringar är jävligt sexiga.

Vissa människor kommer aldrig bli älskade... Vissa människor är dömda till att ingen någonsin ska stå ut med dom.

När man vänjer sig för mycket vid att sakna och vara ledsen att man inte ens märker det längre. Då sorgen blir ett personlighetsdrag.

Jag behöver verkligen ett sommarjobb.

Jag borde återkomma med mina kitchiga "ta vara på dagen"-inlägg imorgon för känner jag är kanske lite negativ idag.

Inför Colettes artonårsfest var vi hemma hos Colettes hus (eller ja, gigantiska byggnad) och förberedde och myste! Jag duschade med en handduk som täckte mig från toppen på huvudet till tårna (och gick att vira typ sju varv) ni kan ju alla tänka er vilken turban det blev efteråt! Vi spelade igenom hela Rebbans playlist, åt lite chips och klättrade upp på den iskalla vinden. Kvällen igår var faktiskt jättetrevlig fastän vissa tydligen tycker att "en vit helg - det låter lite väl rasistiskt". Har varit en extremt lugn kväll ikväll, förmodligen den lugnaste lördagen på minst ett år. Har varit hemma hos min Rebbsus @ kvistgatan (där jag spenderade minst 50% av min tid som liten) och spanat på tatueringar, pratat om lite av varje och haft det väldigt mysigt!

• Lite skruvar i håret
• Kedjehalsband
• Kavaj
• Halvtransperent linne från Gina
• Stor ring
• Silvriga ringar i öronen
• Halvgenomskinligt om benen
• Svarta underkläder
  
  Slump eller är vi bara soulsisters?

Jag gillar verkligen min filosofikurs. Jag tycker det är så oerhört intressant att fundera kring livets mening och andra frågor jag aldrig kommer få svar på. Just idag var det en sådan uppgift vi fick i klassen. Vi fick läsa om diverse människors livsöden och val i livet och sedan skulle vi motivera om deras liv var meningsfulla eller ej. Min främsta fundering var då; vem avgör egentligen om livet är meningsfullt? Är det den enskilde individen eller ur ett samhällsperspektiv? Jag gillar (som tidigare nämnt) filosofen Jean-Paul Sartre's teori om att "människan existerar bara, vi måste själva skapa eller hitta på en mening". Jag tror att meningen med livet är enbart individuell, men då tillkommer förstås följdfrågor som gör det påståendet lite mindre lätt att ta för givet. Om jag tycker meningen med livet är att dricka vin hemma i min ensamhet och se en massa filmer, men från andras synvinkel påverkar ju mitt liv ingen annan än mig själv. Det spelar ju egentligen ingen roll för någon annan än mig själv om jag finns då?

Samtidigt finns det ju och har funnits otroligt många människor som gjort ett avtryck i historien på många vis. De som uppfunnit saker, gjort revolutionerande upptäckter eller som arbetat mycket för välfärden för fattiga barn, om de inte fann mening i sina liv var de meningslösa då? Nej det tycker inte jag, ingen vid sitt sinnes fulla bruk skulle väl påstå att en kvinna som ägnat sitt liv åt att hjälpa fattiga barn i Afrika är "meningslös"? Eller en man som upptäcker ett vaccin mot en farlig sjukdom och därför besparar miljontals kommande generationer det? Vem bestämmer vad meningen med livet är? I överlag är vi västerlänningar lite väl intriktade på självförverkligande och dylikt, men det behövs ju även sådana för att samhället ska utvecklas till det bättre. Det är tuffa frågor det här, ack så intressanta, men svåra! Personligen resonerar jag ungefär såhär; "Det finns ingen given mening, du måste själv avgöra om du vill ägna ditt liv åt bli "lycklig" själv eller kanske hjälpa andra, inspirera tusentals och på kuppen kanske offra din egen personliga lycka"

Jag önskar jag kunde gråta dina tårar åt dig.
Jag önskar jag kunde bära tyngden på dina axlar åt dig.
Jag önskar jag kunde hitta en bubbla som skulle skydda dig mot all smärta här i världen.
Du är den sista jag vill se ledsen.
Du är den allra vackraste på hela jorden.
Jag älskar dig så oerhört mycket och det tär på mitt hjärta att veta att dina fina blå ögon fäller tårar.
Jag skall aldrig vika från din sida.
Du är så stark.
Jag vet att du kan hjärtat.
Jag vill se dina isblå ögon glittra.
Den som inte kan se din storhet är inte värd dig.
I fjorton år har jag sett dig formas till den personen du blivit.
I fjorton år har jag varit stolt över dig.
Du är enormt värdefull!






For all those times you stood by me
For all the truth that you made me see
For all the joy you brought to my life
For all the wrong that you made right
For every dream you made come true
For all the love I found in you
I'll be forever thankful baby
You're the one who held me up
Never let me fall
You're the one who saw me through through it all

You were my strength when I was weak
You were my voice when I couldn't speak
You were my eyes when I couldn't see
You saw the best there was in me
Lifted me up when I couldn't reach
You gave me faith 'coz you believed
I'm everything I am
Because you loved me

Att tro att skolan inte är viktig

Till dig som inte orkar med skolan vill jag bara ge några råd som jag faktiskt tycker ni skall ta på allvar. För det första blir jag utled på de som tror att komvux-betyg är lika mycket värda som vanliga betyg. Har du läst upp betygen hamnar du i "fjärde" sorteringen under de som har utländska betyg bland annat. Det må hända att skolan är jobbig. Men trots allt är det förmodligen det friaste du någonsin kommer att göra. Jag är ingen fanatiker om pluggar för jämnan med ett klockrent 20.0 i väntat slutbetyg. Men jag skulle aldrig hoppa av skolan eller dylikt. 

"Den första gruppen utgörs av dem som fått goda betyg redan på gymnasiet, de hamnar i en direktgrupp med företräde till högskolan. I en andra grupp hamnar de som kompletterat betygen efter studenten. Först kommer platserna att fördelas proportionellt, men därefter kommer en tredjedel av kompletteringsgruppens platser att ges till direktgruppen.

– Det här betyder att den som går samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och sedan läser det naturvetenskapliga basåret kommer att få det mycket svårare att komma in på exempelvis läkarlinjen, kommenterar Aleksandra Sjöstrand.

Den som har utländska betyg hamnar i en tredje prioriteringsgrupp i ansökningen till högskolan.

I en fjärde grupp hamnar de som läst på folkhögskola."

(källa http://sydsvenskan.se/sverige/article304435/Komvuxelever-far-svarare-att-komma-in-pa-hogskola.html)

I dagens samhälle krävs det numer ofta att man ska ha läst vidare på högskola för att få ett jobb. Sedan kanske det inte är de allra "första" jobben som drabbas av en bristande utbildning. Men det är oerhört svårt att klättra upp inom ett företag (som alla i princip vill göra senare i livet när man arbetat ett antal år och kanske har familj att försörja) utan en fullvärdig utbildning. 

Nog läser jag kurser jag tvivlar på att jag kommer ha alltför stor nytta av i min framtid men om man har den pessimistiska inställningen kommer man aldrig bli mer än en anställd på ett telemarketing-företag, butiksbiträde eller icakassörska. Bra betyg (och minst av allt godkända betyg) kommer alltid vara en genväg till toppen av bunten med cv-n när du söker jobb. Tänk på det. Klart att man kan lyckas här i livet utan någon som helst utbildning. Men varför chansa? Varför ta en lång lång lång väg upp när du kan helt gratis skaffa dig en utbildning och ha en bestående fördel för resten av ditt liv.

Why does someone always have to take me down to earth when I'm enjoying the flight?
Once in a while even a rational, down to earth girl like myself deserve to take a break.
Why cannot I be allowed to fly away for a while?
Why do I see the bitch who wont ever let me get too happy every day in the mirror?